Sebastian Klug Havås

I den cyberpunktekniska revolutionen
Av: Sebastian Klug

Vad är en utopi? Hur sätter vi gränserna för vad en dystopi är? I William Gibsons roman Neuromancer målas en mörk och förvriden värld i sann Blade Runner-anda upp. Titta på vad ni skapat människa, eller snarare kan skapa. I städer som är dolda från solen under ett ständigt täcke av förorening. I barer som osar av svett, cigaretter och brända elektroniska implantat. Här finns något så mycket coolare än kala vita rum, en soffgrupp i hörnet och en ultratunn tv på väggen. 1985 var inte den värld som dessa verk skildrar utopiska, men med tiden har de blivit det. På samma sätt som Jules Verne och realismen inspirerade många av 1900-talets största ingenjörer kommer 1980-talets science fiction att inspirera framtidens innovatörer.

Jag vill kalla detta för den cyberpunktekniska revolutionen. Jag vill dessutom påstå att revolutionen redan har börjat.

Minns ni Minority Report från 2002 (baserad på boken med samma namn av Philip K. Dick, Dick som för övrigt är en av pionjärerna i genren)? I filmen styr Tom Cruise datorn endast med hjälp av handskar på händerna, studenter på MIT i USA har nu lyckats ta fram ett sätta att göra detta, utan handskarna! Till sin hjälp har de använt Microsofts nytillskott Kinect. Kinect är ett tillbehör till spelkonsolen xbox360. Kinect är en kamera som med hjälp av bland annat IR ljus kan filma och känna av rörelser i tre dimensioner och i innovatörers händer har man lyckats sträcka användningsområdena bort från tv-soffan. Ett företag vid namn TED håller också på att utveckla vad de kallar för ett sjätte sinne, deras Sixth Sense technology fungerar så att en projektor projicerar upp en bild på väggen, ett papper eller i din hand. En kamera läser sedan av dina rörelser på ett liknande sätt som Kinect gör. Att man tar tankar som är sprungna ur den mörka epok som postmodernismen är och gör något nytt, fantastiskt och innovativt av dem ger mig gåshud, speciellt när man tänker på samhällsnyttan hos både Sixth Sense och Kinect. Man möjliggör helt nya typer av fjärrstyrda applikationer, läkare kan utföra operationer från andra sidan planeten, farliga arbetsuppgifter kommer i än mindre grad vara utförda av människor på plats och detta är bara början. Dessa banbrytande tekniker och möjligheterna de för med sig är utan tvekan ett bevis på att framtiden är här, på att vi just nu lever i den era som kommer att förverkliga det Dick och Gibson drömde om. Möjligheterna som teknikerna ger begränsas bara av innovatörernas fantasi.

I Cyberpunken finner man inte bara fantastiska tekniker. Det finns också en utpräglad rädsla för konsekvenserna. i Neuromancer beskrivs matrisen, ett slags grafiskt internet, ett vilda västern i datarymden där data-cowboys (hackers), multinationella företag och artificiella intelligenser är i en ständig maktkamp. Idag har vi Wikileaks som slåss mot stater och företag, på sin sida har de hackers som tar kampen för sina ideal. Än en gång är cyberpunken inte långt borta. Vi behöver inte trådar till huvudet för att kunna koppla upp oss till internet och dagens superdatorer kan inte ta rationella beslut, men 2020 kanske de kan det. Genren är också full av idéer och teorier om vad elektroniska implantat kan göra med människan och till detta tillhör att  man ofta upp frågan om vad som är mänskligt. Inte heller dessa tankar är främmande för oss idag, då vi kan få allt större delar av våra kroppar utbytta mot mekanik eller elektronik som fyller samma funktion lika bra, om inte bättre.

Men vad händer då med genren i sig? Blir cyberpunken förlegad när dess tankar och ideal blir till verklighet? Självklart inte. För allt detta tillsammans, de underbara idéerna, konsekvenserna dessa idéer för med sig, på gott och ont, och att vi nästan nått dit har tillsammans skapat det lika dystopiska som utopiska popkulturella fenomenet som cyberpunken är. Den smutsiga, mörka och alldeles, alldeles underbara cyberpunken. Cyberpunken har skapat en alternativ tidslinje, där drömmen om flygande bilar, neonhologram och hårsprej alltid kommer leva kvar.

Leave a comment

Filed under Uncategorized

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s